onsdag 17 november 2010

Storma...är det mitt nya smeknamn?

Magnolia
Men hej på er! Har inte glömt bort bloggen.. har bara inte haft tid.
Ligger i soffan med foten i högt läge.
Vänta ska jag berätta.

Det började med att Jenny på mitt jobb hade en liten hög med grattiskort, som hon ville att jag skulle hjälpa henne att välja ut ett till hennes mamma som fyllde år.. 
Jag bläddrade o bläddrade och plötsligt fick jag en bild på magnolia blommor. 
Den här ska jag ha nånstans på min kropp, var det första jag sa. Så jag tog kortet, har haft det liggandes uppe i datarummet som det känns..HUR länge som helst. Sen har man gått o sagt att man vill tatuera in den på foten, men det har varit mycke snack och ingen som helst verkstad. Tills då för någon vecka sen när jag klev in i studion och råkade få en tid veckan efter! jösses.
Inge nervös alls satte man sig där framför en thailändsk kille med finurlig blick, vi klurade ut hur den skulle sitta och sen var skissen på plats, lång fot =stora blommor...gick rätt bra från början.. men sen... ...hade jag inte bitit mig i tungan, så hade jag nog , ja ja vet inte, för då hade den ju aldrig blivit klar, så ..äh, jag bet mig i tungan..Facebookade, sms, prata i telefon mm
Två timmar senare, ville tatueraren Yok gå hem, och jag ville bara ta ihjäl han. De gjorde så sjuk ont och de som nästan var värst på slutet var när han torkade bort överflödig färg..Med papper! de rispade o... hua.. Foten svälld och inplastad i gladpack, skruvade jag in den i en foppatoffel och tog mig vidare till tjejmidda på ön. Jättetrevligt var det och foten pulserade så man visste inte vart man skulle ta vägen..Dom trodde att jag hade åkt på blodförgiftning/blodstopp när jag sen visade dom att det var frystejp och inte min hud som hade bytt färg..haha oj så skönt det var att fem timmar senare få släppa upp den inplastade elefantfoten. 
Fotknölen måste jag ha glömt i studion?!, för den har jag inte sett skymten av.
På jobbet har man gått barfota i foppa, med ena foten och vanlig sko på andra foten. Har nu smått träningsvärk i ena vaden, då det ha blivit lite snebelastat.  Ska jag vara helt ärlig, så har jag till o med tagit dit kryckorna utifalleratt..
Mama är inte förvånad och Papa förstår inte alls hur man tänker när det är minusgrader ute och man inte ens kan använda strumpor och  skor .. haha..stackarna.. Dom borde ju ha vant sig vid mina impulser.

impulser.... 
Idag gick det iaf upp för mig att jag vet varför jag försöker undvika vissa butiker...
Det blir liksom så dyrt när jag bara "går förbi"
Idag hade jag en uppgift. Jag skulle köpa ett nytt armband till min klocka. Gick in...hjärtat slår lite extra för klockor, för er som inte vet de. Hur man nu skulle ha missat de? när det hänger ca 30 st uppe i klädkammaren.
Personalen vet hur jag funkar, och skrattar mest åt mig och frågar ibland om jag inte redan har den där, eller den där... hm.. Är det bra eller dåligt? äh, ni behöver inte säga nått.
Ja ni se juh.
Armbandet hade dom inte hemma utan skulle beställa hem ett åt mig.... vilket tog lite tid för dom att skriva, så jag började sakta dra mig bort mot skåpen... ååååhh.. ögonen gick som radar, hylla för hylla tills den fastnade på en...som jag två sekunder senare har på handleden..men även om det hängde en snygg runt min handled hade jag liksom inte inventerat sista hyllan... DÄR VAR DEN!... länk, blank o med rosa detaljer.. 
Köper den här ja, sa ja till henne. Hon skrattade lite, förstod mig och vi gick till kassan.. 
Där hon frågar om jag fortfarande skulle ha armbandet till den andra?!
Men de var ju därför ja kom hit, var det ända ja fick fram =)

jaja.. nu sitter den, som ett smäck.
Va hände sen då?
Jo, fotknölen visade sig lite idag och på fredag ska jag dit igen för att göra den helt klar. Gruvar mig lite, men äh.. ja menar hur kommer det att kännas? som att skära i ett öppet sår förstås... usch
Men bara jag blir klart där, så får jag belöningen efteråt.
Middag med Ante, Jonas och Sofie på Saffran.. OJ OJ det är grejer de =P

Bilder kommer på Magnolian när Elefantfoten har fått tillbaka sin form, nog för att jag fick höra idag av Linuz att jag hade fula fötter...tycke de ser ut som att vi har lika "snygga" fötter allihop i våran familj..

Storma föresten, fick jag idag som ett lösenord...nästan lite roligt.

Nu blire lite ost o kex o te, är ju ändå lilllörda

pöss//storma




1 kommentar:

  1. Ja du Storma inte lätt att vara din mama kan jag tro, en sån snurrpuppa som du är...jaja vad ska man säga.
    Och tatuering, jag ryser av din beskrivning...

    Förresten hur gick det med trappan ??? Blev den snygg ???

    Krama Ante.

    SvaraRadera