måndag 31 januari 2011

Ofattbart.

Träffades av en glad kille på gymmet i onsdags... fick en stor kram och han säger alltid.. Tjena tjejen, hu äre?
Sjukt dryg stockholmska, men man gilla han,.. för han har ett stort hjärta och är alltid så trevlig. 
Man blir liksom glad att se honom. Han jobbar uppe i Åre, så man ser han inte så ofta, men när man väl träffas så är han så trevlig. Han hade lite tid över, för en gång skull, så nu skulle han börja träna... kul =)
Jag sprang in till mitt pass.. inge mer med de.

Killarna på gymmet brukar ha lördagsfika, då dom åker å fikar... i massor.
Jag var med en gång och där låg man verkligen i lä.. shit va dom tröck i sig.
Men sen missade jag några gånger.. men Lasse lovade att komma med lördagsfika en dag när ja jobbade.. 
Han kom.. 
I påsen hade han
5 st vaniljhjärtan och en hel stubbe!!! Nog för att jag är bra på att fika, men de där klarade jag inte att äta upp själv.
Men det är ju tanken som räknas.
Så snäll... 
I onsdags fick jag en kram av dig.. i lördags hände det som inte får hända.

Man kan liksom inte få in det.. att man aldrig mer kommer att få träffa dig..
Aldrig mer höra den där eländiga dryga, men ändå så vänliga stockholmska

Man har liksom gått med en klump i magen både igår och idag.. tänkt på det hela tiden.
Tog mig i kragen och åkte på gymmet för att svettas lite i uppvärmningsrummet..
Möttes av en bild på dig, en stor bukett rosor och en ros låg framför din bild.
Det var jobbigt. Hela gymmet hade en känsla som gör att man får ont i magen.
Det blev liksom så uppenbart.. 
Jag skyndade mig upp..körde en halvtimmes toktrampande på maskinen och sen gick det inte att hålla tårarna tillbaka.. 
Gick ner i gymmet..där stämningen var allt utom glädje som den brukar.
Möttes av Tobbe, som såg på mig att det inte var som vanligt. När jag fick hans kram, då brast det helt. Tårarna bara kom och det kändes som om dom aldrig skulle ta slut.. Tillslut stod vi där båda två och bara grät och grät.
Det är verkligen på riktigt.
Man kan liksom aldrig veta när livet tar slut.
Bara sådär.. helt plötsligt på en säkert helt underbar skotertur, med säkert jättefint väder och allt är säkert bara sååå bra.. Plötsligt vänder de och ingenting blir sig likt.

Tänker på dig och även om vi inte känner varandra så väl, så har du liksom lämnat ett minne.
Tänker även på din Pernilla, som fortfarande väntar på att du ska vakna.

Sov gott Lasse 

Du slog mig med hästlängd när det gäller lördagsfika Coop.. 

2 kommentarer:

  1. Så otroligt lessamt och tragiskt....

    SvaraRadera
  2. usch, blir så lessen jag med....
    Varför måste så unga goa människor försvinna från oss så tidigt när det finns dem som legat på dödsbädden länge som inte ens är "vakna" längre som skulle behöva komma in i ljuset..
    R.I.P Lasse!

    SvaraRadera