Kärlek vid första ögonkastet

Ja, då var han här....världens finaste lilla kille.. Kunde inte ha tillverkat honom mer perfekt.
Med tårar som rinner bara av att se på honom, bara av att tänka på hur perfekt vi har kunnat gjort honom..vi två.. Men som vi sagt till kompisarna, att då har han tagit 14 år att tillverka =) å väntar man i 14 år, ja då blir dom så här underbara.
varje gång man tittar på honom blir man alldeles varm i kroppen,.i hjärtat.. Lilla söta underbara du.
John Vilde Tröttman.. med sina roliga minspel när han sover, tar ungefär en timme på sig att sträcka ut varenda kroppsdel innan han vill vakna=).. men oj va jag älskar honom. Oj vad vi är lyckliga.

*hämtar en näsduk*

Jaja.. nu få jag skärpa mig, om jag ska få till den här bloggen innan man har glömt den där dagen, som jag egentligen redan  har glömt. Men nu har Ante berättat den för så många, så jag börja kunna den där dagen D. =)

Som jag skrev i förra inlägget, så började jag att känna av lite värkar när vi kom hem. Vi gick och la oss, och jag skrev bloggen, men sen började det.. Så vid 11 tiden på förmiddan drog det igång på riktigt.
Man vet ju liksom inte hur det ska kännas, hur länge man ska hålla ut, för det var dom orden vi fick innan vi åkte hem från kollen.. Att nu är det tålamod som gäller.
Jag stod och lutade mig, Ante fick massera ryggslutet. Jag satt på stolar, pallar, stod på alla fyra.. Helt galet vad ont det gjorde, dock har jag helt glömt bort vad det var för smärta.
Nu är ju vi en sån där modern familj som om vi ska vara helt ärlig, så är nog John gjord med Iphone.. Haha.. det finns så mycke appar nu.. Ägglossningsapp, följabäbishurdenväxerapp, Värkapp. Värkappen var kanon. Varje gång det startade, tröck man på start och stoppade när värken avtog. Det var rätt tätt redan från början. 3-4 min emellan och varje värk höll i sig i över 1 minut.
Så kl 14 höll jag inte ut längre. När man knappt han vila emellan utan det bara fortsatte, så ringde jag in igen och sen åkte vi. Hade värkar hela vägen in. Fick i garaget, i hissen, utanför hissen, i korridoren..
14.50 var vi inskrivna och redan där har jag lite minnesluckor=). Jag förstod inte ens att det var i förlossningsrummet vi var. Så stort och så himla fräscht

Bm undersökte mig och det visade sig att jag var fullt öppen och bara en liten kant kvar. Så det var bara att sätta igång.
Jag ställde mig först på alla fyra och vaggade med höfterna. Fick en blöt liten handduk som jag tröck upp i ansiktet och den släppte jag inte en sekund. Sen när det blev för jobbigt och det inte hände nått, så lade jag mig på sidan med ena benet i ställningen. Det gick rätt bra ett tag, men jag blev trött och värkarna avtog lite. Så dom skickade in dropp och sedan lade jag mig på rygg och det var dags att börja krysta.
Konstig känsla. Som att vilja skita på sig, vilket gjorde att man försökte hålla igen.
Men med Ante vid min sida, två rejäla handtag och en riktigt bra Bm, så kom han ut,.. utan att ens någon gång under hela förloppet nämna att det inte går.. för det gör det ju, och det gjorde det.
Plötsligt ligger han bara där.. och skriker =) kl 17:19 Måndagen den 15 aug 2011

Jag tror inte att jag fattade.. Det kom inga tårar.. man bara tittade.. Helt otroligt hur han har fått plats..Magen borta och nu var han på mitt bröst.
Medans dom lappade ihop mig, fick han ligga på Antes bröst

Den stoltaste pappan ! 

En rätt rejäl gosse för att ha haft en relativt liten mage. Jag var rätt förvånad faktiskt.

Ante fick klä på honom

Tillbaka i sin mammas famn och första ögonkontakten ... mmmmm 

Godaste fikat ever!

Jättetrevlig personal och väldigt lugnt på förlossningen, gjorde att vi fick stanna kvar på vårat rum.

Man ska vara kvar 6 tim och sen gör dom lite tester och kollar så att amningen kommit igång. Men eftersom han låg på Antes bröst ett tag, så hann vi aldrig testa amning, då han sen somnade och sov i två dygn =) haha.

Så dagen efter flyttade vi över till BB och på onsdag morgon tog han bröstet och vi fick "godkänt", men då skulle man ju tillbaka till bb för ännu mer koller när dom är tre dygn, så det blev att vi stannade hela dagen, men det var väldigt skönt.

Sen bar det av hem.. Väldigt konstig känsla.

Ska man liksom få ta med sig honom hem?

första bilfärden

Nu ska jag försöka skärpa mig. Imorn kommer bilder från John Tröttmans liv =) i alla positioner.. haha.

Nu ska jag gå å byta blöja nr 3 på bara en timme.. bajsmaskinen min.

Kram från mama o John