Kommer aldrig i mitt liv glömma lördagskvällen på gatufesten 1997, när Ante sa mitt namn första gången och ville att han och jag skulle gå från discotältet till stora scen för att se Highwaystars... Finns å mycke att berätta, att minnas, att skratta tokmycke åt, hela vårat liv tillsammans är ju helt otroligt egentligen. För det finns verkligen inte många i våran ålder, vilket vi ofta få höra, som fortfarande är tillsammans. Men det finns en för alla, och jag hade turen att få bli ett "sistakvällenragg" även om jag sa att ja fortfarande var kär i en annan, tog nattbussen hem, o sen började fundera.. dom två veckorna sen var bara pirr i kroppen, generade leenden, blickar.. ja allt, fram till kvällen den 26 juni.
Bilresan hem från den obligatoriska MAX nattburgare. När han höll min hand å allt bara stanna...
Åsäng.. han skulle kliva av, jag satt ytterst, så jag var "tvungen" att kliva ur bilen för att släppa ut han..
Första kyssen!
Dagen efter glömmer man inte heller, när man skulle ringa han..
åhhhh blir alldeles pirrig i kroppen, det är verkligen som igår. =)
Ante, jag är världens lyckligaste fru!
Älskar dig så de pirrar i kroppen!
....åååh, det bara pirrar i min kropp med när man läser det du skriver!!
SvaraRaderaTänk att du varit min "lilla syster" så länge å jag vet inte ens hur ni träffades.... men nu vet jag!
*S*
Håll tummarna för mig idag...
det kommer en spekulant å ska kika på min lgh, hoppas hoppas de vill ha den!!
Å du... jag skulle va jääävligt glad för ett ägg nu... finns inget i min kyl, å frågan är om Lill Ica har stängt... (ägarbyte den i nov)
*hungrig*